Nu har jag vaknat, ätit frukost men fortfarande inte klätt på mig.. Orkar inte...! Men snart måste jag faktiskt göra det för jag ska åka och möta upp mormor som ska vara moraliskt stöd under min största mardröm. Jag ska ska ta blodprov! Jag mår ju lite dåligt typ hela tiden. Är hängig, konstigt trött, ingen ork, spyfärdig. Ja, lite alla möjliga dumma symptom. Så nu tycker både min mamma och jag att det är dags att köra en koll på mig. Men frågan är bara om jag kan utstå tanken på vad som kommer att hända. Kommer jag springa och gömma mig under en fotölj igen som sist det var sprutdax?

Det är inte det att jag är rädd för att det ska göra ont eller nåt sånt. Det har jag inget problem med alls. Det är bara själva grejen jag är rädd för. Ja, det går inte riktigt att förklara. Men jag snackar iaf om sån där panik-hyperventilera-börjagrina-ångest-rädsla. Alltså inte den lätta sorten.. Så snälla, håll tummarna allihopa för att jag lyckas ta mig igenom det här. För det är inte helt säkert måste jag säga. Men det känns ju lite pinsamt att som snart en vuxen, artonårig tjej springa och gömma mig så fort jag ser en nål. Nån gång måste det ju ske.. Men måste det vara nu? Bläää!
 

Vi kör en dagens låt också när vi ändå håller på;
Miss li - Why  don't you love me

<3 J.F