Precis tillbaks från en 50 minuter lång kvällspromenad med en sjukt gammal kompis. Vi gick typ i samma skola när vi var små. Kul att se honom igen :) Ganska skönt att gå ut och gå sådär på kvällen också så man blir lite lagom trött och somnar gott när man kommer hem. Sen att jag sitter vi datorn i 100 år i stället är en annan femma.. Höhö.

Sitter här nu och har smått panik. Vad fan ska jag ha på mig imorrn?? Det är lugnt, sa Sofie. Du har jättefina kläder ju. Och visserligen håller jag med. Jag älskar mina kläder. Men jag känner aldrig att jag hittar rätt när jag ska sätta på mig nåt. Allt känns bara gammal och tråkigt. Även om det är helt nytt. Hur går det ihop? Sajk! Vet inte om det är jag som är nördig men första dagen i skolan efter lovet känns grymt viktig för mig. Då ska man typ visa alla i skolan att man blivit nån ny mycket coolare under sommaren. Man har fått ascool stil och blivit en mycket skönare människa helt enkelt. Fast man egentligen är samma gamla tråkiga Jonna.

Vad säger ni? Är det fler än jag som har dessa dumma tankar som små jobbiga, surrande getingar i huvet såhär innan första skoldagen? Jag känner mig typ som 6 år igen. Innan man skulle börja skolan med alla de "stora" barnen. Varför försöker man alltid vara någon bättre än den man är. Vad är det för fel på gamla hederliga Jonna. Jag vet att jag gillar henne i alla fall. I smyg då förstås..

<3 J.F