Ja, det var precis vad jag sa till mormor när jag ringde henne efter sjukhuset. Jag skulle ju ta prover där. Och ni som känne mig vet hur rädd jag är. Att extremt(!) rädd med betoning på extremt. Men jag gick in där, tog av mig min tröja, la mig i stolen, pluggade in lurarna i öronen, tog pappas hand och sen smällde det. Sen gick jag därifrån. Var så jävla bra!! Det tog typ en minut! Sist tog det en och en halv timma.... för att jag var så jävla rädd, vägrade låta dom komma nära ens. Knasigt det där. Jag har kommit fram till att pappa är mitt bästa sällskap. <3 Och mp3n såklart. Idag blev det Details in the fabric med Jason Mraz. Den börjar ju så bra.. Calm down, deep breaths. Passande va? :P



Ne, nu ska jag kolla lite film med pappa och Felix och käka lite after eight som jag fick efter konserten igår av mormor.