Asså jag fattar inte. Är det så svårt att stå för sin åsikt!? Jag håller på och försöker fråga ut 'M' om varför han ljuger och beter sig som han gör =inte okej men han svarar inte ens. Asså jag blir så jävla ledsen.. Förra veckan tänkte jag träffa honom för att berätta hur jävla mkt jag tycker om honom. Men nu vet jag inte ens om jag gör det längre.. Han pratar ju knappt med mej längre. :S Pratar fan mer med Magnus än med honom.. Och då är det ändå han och jag som brukade snacka hela nätterna typ varje dag förut. Och vi pratade om typ allt mellan himmel och jord.

Jag vet att han inte läser det här men..

"Du fattar inte hur mycket jag tycker om dej. Var så glad för att jag träffat dej. Du var så jävla snäll och gullig och allt förut. Men nu fattar jag íngenting! Du har blivit så jävla förändrad. Till en helt annan person. Inte den som jag blev kär i. Okej nu har jag sagt det.. Men skit samma. Jag pallar inte mer. Grejen är att jag vet inte vad jag tycker om dej längre. Just nu tycker jag du kan dra. Men samtidigt finns det känslor kvar. Vafan, varför kan du inte bara vara som förut!? Och varför kan du inte känna som jag.."

Snälla, sluta försöka spela nån. Var bara som du var förut. Det är så jävla mycket snack nu bara känns det som. Vem är det du försöker vara? Och vilket intryck är det du försöker ge? Om det är ett positivt du vill ge borde du tänka om. För det är allt annat än det just nu. Snälla 'M', kom tillbaka..

<3 J.F

---

Känner mig typ nördig och patetisk genom att jag skriver det här inlägget. Men.. det är så det känns. Jag är eller.. var.. (?) .. kär i honom. Tycker/tyckte iaf jävligt mkt om honom. Men nu vet jag inte längre. Det är så svårt när personer förändras så mkt. Speciellt när de förändras till det sämre. Skit också! Det som började så bra..

---

Jag har gått och tänkt på det här länge nu. Och då menar inte jag länga, typ en vecka. Då menar jag länge. Men jag har typ tänkt att han säkert kommer visa nåt om han tycker om mig. Och så har det verkat som det på msn, sms och sånt. Men så klart, man tolkar väl alltid sånt där som man vill? Men grejen är att jag har skitit i att säga nåt till honom. Har tänkt att det kommer väl. Men nu gör det inte det. Och nu har det kommit till den punkten där det är nu eller aldrig. Det är därför jag till slut publicerar nåt om det här. Har inte gjort det innan för jag var rädd att han skulle få veta. Men vafan. :S Det är väl det jag vill? Egentligen.. Men nej, nu är det här verkligen inte är roligt längre. Pallar inte mer, jag bara går och väntar och väntar. Men det börjar kännas jävligt patetiskt.. Det är dags att jag gör nåt åt saken. Annars kommer jag bara fortsätta vänta, och det kommer fortfarande inte hända nåt.. Men nu kanske jag iaf får ett svar. Och om svaret är att han inte känner lika som jag alls. Och inte vill träffa mig mer. Då vet jag iaf det. Och då kan jag gå vidare. Eller så vill han fortsätta vara bra kompis. Och då vill jag det också. Eller så känner han som jag också då får vi se vad som händer. Är ju inte sådär jättelycklig på honom just nu. Mina känslor har svalnat rejält kan jag säga. Snart brinner lågan ut helt. Men jag måste iaf ha ett svar nu. Så att jag kan börja leva igen. Känns som om jag liksom fastnat i det här och bara trampar runt i cirklar på samma ställe. Nej, nu är det dags att bryta mig ut från cirkeln, komma ut ur garderoben. Dags att gör nåt åt mitt liv.

JAG ÄR UTE UR GARDEROBEN. JAG HAR KÄNSLOR FÖR 'M' OCH JAG VILL VETA VAD HAN VILL! YES! JAG HAR SAGT DET!

Tanken var att jag ville säga det IRL. Men han har ju "aldrig tid" så då kommer det ta hundra år.

<3 J.F (nr 2)