Lycka nummer två.
Har precis sett de två första avsnitten av säsong 5 av One Tree Hill och fan fan fan, jag vill se mer! Det är konstigt det där. Att en tv-serie kan bli till ett så stort beroende. Man bara måste se mer mer mer. Vad är det egentligen som får en att fastna? Försöker man att se sig själv i karaktärerna? Kan det vara så att man genom karaktärerna i serien kommer ett litet steg närmare mot att lära känna sig själv. Eller är det en längtan efter att glömma vem man är. Bara skita i allt och börja om på nytt, bli den man vill vara. Visst är det skönt ibland. Att bara sjunka in i en tv-serie, en film, en bok eller en låt kanske. Bara glömma omvärlden och bara fokusera all energi på just den saken. Strunta i allt man måste göra eller fixa. Skita i den där grejen man glömde göra. Strunta i allt som gör så ont!
Glömma det där du går och tänker på heela dagarna. Och drömmer om alla nätter. Bara titta på den där tv-serien. Och för en stund låtsas att mitt liv är sådär lyckligt just nu. Jag fick killen jag så (jävla) länge drömt om. Jag har alla de där bästa vännerna som alltid bryr sig osh ställer upp. Som alltid finns där.
Som älskar och bryr sig om dig för den du är.
Fan att mitt liv inte är en tv-serie. Då skulle jag nog inte ha så ont.
< / 3 J.F