Hej hej :D

Blev vist inte riktigt som jag hade tänkt mig.. Men det var såhär..

Min kusin var ju självklart på den där påsklunch/middagen hos min mormor. Och då kände vi båda två att det var alldeles för länge sen vi lekte med varandra. Så vi bestämde att jag skulle sova hos henne den natten. Alltså, igår. Så då kom jag ju aldrig hem. Och därför blev det ingen blogg då heller. Och sen idag så har jag varit där hela dagen och lekt med hennes lilla gudbarn Tilde som är världens sötaste unge! Asså, jag skojar inte. Hon är så söt så man dör. Och dessutom är hon så jävla skön. Ja, man bara garvar åt henne. Grymt söt! Och sen på kvällen så kom min familj hem dit också så vi åt middag tillsammans allihopa. och sen efter middagen kände jag att jag saknade min vän Alexandra också. Så då var jag ju tvungen att smsa henne och fråga om det inte var dags för en kvällsfika på Café 60. Var ju 100 år sen sist. Förut hängde vi där med jämna mellanrum - typ hela tiden. .

Så hon, jag och Becca åkte dit. Skitmysigt! Och sen kom även Rebeccas pojkvän och hans kompis dit. Askul! Jag hade aldrig sett honom förut ^^ Så det var kul. Och hans kompis var asskön också! Påminde jättemycket om en person som jag umgicks med väldigt mycket förut.. Kom fram till att jag saknar honom grymt mkt. :/ Fan.

Men nu har jag iaf precis kommit hem så då sprang jag såklart till datorn för att uppdatera er om vad som hänt i mitt otroligt fantastiskt händelserika liv. (Se ironin..)

<3 J.F

---

Jag måste bara berätta en grej som hände idag som gjorde mig alldeles lycklig..

När jag och Rebecca gick av i Rådmansgatan så hör jag någon ropa Jonna Jonna! Och jag blev typ skitförvånad. Typ.. är det någon som ropar på mig? Ska jag vända mig om eller kommer det bli pinsamt då för att den ropar på nån annan? Vet inte om ni kanske vart i den situationen själva nån gång? När man inte är riktigt säker på att det är en själv nån ropar på. Men det var det iaf den här gången. Så jag vänder mig om. Och då ser jag, i tunnelbananan, min gamla klasskompis Fredrik som inte jag träffat på år och dar. Så där i tunnelbanan står han och vinkar glatt till mig och jag vilkar ju självklart lika glatt tillbaka.

Jag blev iaf jätteglad av det. Att han liksom ropar ut genom tunnelbanan för att hälsa på mig. Det är såna där små saker som ändå gör en så himla glad. Jag vart alldeles varm i hjärtat efter ^^ Hahaa, gud vad jag känner mig nördig just nu. Men det var så det var iaf ^^ Take it or leave it ;)

<3 J.F