Vad är det med måndagar. Varför ska de kännas så jäävla långa och jobbiga? Egentligen borde de ju kännas sköna. Ny vecka, nya saker som händer, en chans att få en bättre vecka än den förra. Men så positivt tänker man ju inte. Man tänker bara på att det kommer nya jobbiga saker, nya problem, fler saker som tar tid från sömnen. Varför är man inte lite mer positiv? Livet måste ju bli såå mycket enklare.. Men men.. nu är det såhär. Och nu måste jag gå tillbaka till den här jävla måndagen. Vilket innebär fukin' engelskalektion med vår engelskalärare som jag inte tål.. Eller, inte i klassrummet i alla fall. Annars är hon trevlig. What to do.^^