Idag var jag i skolan för första gången i år. Kändes bra faktiskt. Jag har ju inte vågat gå den här veckan eftersom jag kännt mig lite "instabil". Visste inte om jag skulle palla träffa människor. Och jag visste inte hur jag skulle reagera om nån fråga om Danne och så. Så jag bestämde att det var bäst att stanna hemma. Men idag så gick jag dit i alla fall. Och det gick jättebra! Inga konstigheter. Bara väldigt kul att se alla igen. Sen att skolan går åt helvete och jag inte pallar ett skit, det är en annan femma.. Men jag har mina vänner i alla fall och det är det som räknas och betyder nåt.

Sen var jag och fikade med Muums och Fanny efter skolan. Mange och Bosse kom senare också, helmysigt! Har inte träffat Mange på år och dar ju! Så himla mysigt med Muums också! Han har blivit så förändrad på nåt sätt. Som om han växt till sig lite på nåt sätt. :P Så gullig som han vart mot mej den senaste veckan har han aldrig varit. Och det känns jättekul, tycker ju såå himla mycket om honom. Men jag vet inte.. Kanske är lättare för honom nu när jag inte är intresserad längre. Det är ju svårt att vara nära med nån som man vet är kär i en.. Då vill man ju inte ge falska signaler direkt. Men det här är bäst. Han känns som en riktigt bra killkompis och jag tror det är vad jag behöver nu. Synd bara att han drar till fucking Arvidsjaur imorn och är borta ett år... Bra tajmat! Några fler smarta idéer? Jävla äckellumpen... dumt är vad det är!

Sen hände det allra bästa idag också som gjorde att jag blev så jävla lycklig. Danne hörde äntligen av sig. Det kändes så jävla skönt. Även om han kanske bara vill säga att han hatar mig så känns det görbra att han kan prata med mig i alla fall. Höll på att bli tokig av hela den här grejen att han inte ville prata med mig alls.. Så imorn skulle han ringa sa han. Hoppas han vill ses också och hoppas han är villig att lyssna på det jag har att säga, en hel del vill alltså.. För jag skulle verkligen behöva förklara ett och annat för honom. Asså inga ursäkter, det finns inga ursäkter för det jag gjort, det finns det bara inte. Men nån sorts förklaring, även om det inte gör saken det minsta bättre eller mer acceptabel. Men i alla fall.. Jag vill förklara några saker. Och sen vill jag berätta hur jag faktiskt känner för honom också. Det var ju kanske inte på det här sätter och av den här anledningen jag ville säga det. Men om det ska vara slut nu så vill jag att han ska veta i alla fall. Även om det inte ändrar hans syn på mig.. Ja, som sagt. Hoppas han vill lyssna.

Men sen är den stora frågan bara; vill jag bli tillsammans med honom igen eller vill jag ha honom som vän. Antagligen lär han inte vilja något av det. Men jag borde ändå veta vad jag vill. Så jag vet vad jag kämpar för. Hans vän ska jag i alla fall göra allt jag kan för att få vara. För jag vill inte släppa honom helt!

Nej, nu ska jag sluta prata massa skit och gå och lägga mig. Jobb väntar imorn och sen ett viktigt samtal och förhoppningsvis ett viktigt möte. Sov så gott pluttisar.