Mår rätt skit just nu. Låg nyss nere på hallgolvet ocg grät som en annan idiot. Saknar min älskling så himla mycket. Hatar att alla bara försvinner. People always leave. Förstår vad hon menade när hon sa så. Älsklingen är Findus då för er som inte är tankeläsare...

Sen är det klart fler jag saknar. Ganska många faktiskt. Men de säger ju att allt har en mening. Kanske var det meningen att vi inte skulle ses mer. Kanske är jag ämnad för andra människor. Bättre vänner. Eller? De säger att hoppet är det som håller en vid liv. Jag får väl lita på det.

Var ute med Hannes igår. Vi satt ute typ två timmar igen. Skrattade sådär härligt mycket. Sådär som jag alltid gjorde förut men aldrig längre. Har verkligen saknat det. Riktigt skönt var det att skratta sådär så att hela kroppen fyllt med lycka att det nästan bubblar över. Måste vara bästa känslan? Det är något jag verkligen saknar.. Men allt går ju upp och ned. Jag kanske bara har en period när allt är väldigt mycket ned? Hoppas bara att det vänder snart. Hopp.

Ett par fina vänner har jag i alla fall. Simon och Rebecca, ni är bäst. Rebecca är ju självklar, simon kanske inte lika självklar. Jag menar, vi ses ju bara i skolan.. när jag är där. Men du gör mycket för mig i alla fall. Även fast du inte vet det. Hoppas du och jag fortsätter vara bra vänner länge till. Hopp.

Kul att detta blev en emoblogg till slut. Men bloggen har jag för att skriva ner mina tankar och känslor. Det jag saknar och det jag hoppas på. Hopp. Det jag älskar och det som gör mig ledsen. Älskar de som lyssnar utan att döma. Lyssnar utan att avbryta. Lyssnar utan att försöka ändra på det jag säger. Tyvärr är de väldigt få, typ en. Men du är bäst. Min ängel, utan dig vore jag ingen. Därför ska du bli min första tatuering. En ängel i nacken som alltid finns där och påminner mig om hoppet och bättre dagar. Hopp.