Det är strålande väder ute! Det finns inget som gör en lycklig på samma sätt som ett riktigt strålande väder, hur grymt som helst! Och då sitter jag här inomhus... suck.. :P Men jag har faktiskt varit ute. Det är ju lite svårt för mig eftersom jag inte har någon balkong eller uteplats eller så. Men jag satte mig vid bänkarna vid kiosken mitt emot mitt hus och pluggade lite matte, bra gjort tycker jag.

Varför är jag hemma då? Jo.. jag har ställt mig samma fråga. Jag vet fan inte. :S Jag antar att jag tänkte att jag inte orkade eller nåt. Hemma är jag iaf.. Simon är ju också hemma så då blir det ju faktiskt inte lika kul heller. Men han börjar bli bättre nu så jag hoppas få träffa honom igen. Usch, jag känner mig så patetiskt. Jag har blivit en av dedär tjejerna som jag hatar. Skaffar pojkvän och är sen med honom varje dag, klarar sig typ inte själv. Det är det värsta jag vet. Jag har alltid sagt. Fan, man kan ju inte vara med varann varje dag. Det pallar man ju inte. Måste ju få vara själv. 2-3 dagar i veckan kan man väl ses. Och nu är det så att om jag inte har varit med Simon på en dag längtar jag typ ihjäl mig. Hur töntigt som helst ju.. Jag klarade mig ju innan jag träffade honom? Nej, jag måste öva på att vara ensam för såhär kan jag inte hålla på. Det börjar gå ut över annat också och då är det fan illa. Usch!