Jag åkte till Viktor igår så det blev lite jobbigt när jag skulle upp tidigt i morse.. Men jag blev i alla fall stolt över mig själv. Jag åkte hem riktigt tidigt, 11! Bra va? :D Men det var ändå jobbigt i morse.. Gick upp vid 9 ungefär. Sen bar det iväg till Huddinge C där jag och ensemblen jag är med i skulle spela på en barnpoesifestival. Det gick väl helt okej. Känner mig så jävla nördig varje gång jag ska göra  nåt sånt där bara. :P Ser inte mig själv som en som spelar cello i en ensemble och ska åka iväg på en tävlig om typ en månad. Men men, ibland förvånar man sig själv :P Som när jag kom hem 12 igår, det var förvånande.

Nu idag är det städning för hela slanten som gäller.. fan... det måste ju vara det tråkgaste som finns! I alla fall när man har så mycket att göra som jag har. Jag bodde ju hemm hos Rebecca i en månad och hade då med mej en jävla massa saker och kläder.. Och det har inte packats upp än utan bara rivits ut över hela golvet i försök att hitta saker.. Det funkade till en början men nu hittar jag inte så bra längre måste jag säga.. Så jag borde ta tag i det. Men jag måste sitta här och ladda mentalt först.. :P

Senare ikväll blir det utgång med Anette. Vi ska till Harrys som vanligt.. Cervello spelar där ikväll, tydligen favoriter hos Anette.

Ja, jag tror jag blev lite inspirerad när jag bodde hos min moster som är baktokig. I förrgår bakade jag kokosbollar och igår blev det typ.. nötsnacks, kan vi kalla dom.

Mandlar, Solrosfrön, Russin, Krossade fulkornscornflakes, Sesamfrön - Den nyttiga delen ;)

Smör, honung, råsocker - Den mindre nyttiga delen.. (A)

Alla torra blandade tillsammans efter att de rostats i stekpannan

Allt börjar smältas

Smälter mer

Tills det blir en kolasmet

Pressas ner i formar

Sen ska det svalna och stelna och sen skär man dom som man vill ha dom, plättlätt ;)

Idag missade jag skola igen.. Fan, jag har verkligen hamnat ur fas med skolan nu sen jag flyttade hem. Det är för att det är helt andra kvällsvanor här hemma. Hos Maria tar man typ en kopp te framför brasan, sitter och pratar, eller nåt. Men här hemma sitter man framför tvn tills man somnar. Vilket då blir alldeles för sent. Nej, från och med nästa vecka måste jag fan ta tag i mig själv. Jag ska vara i skolan varje dag. Jag somna i tid och gå upp riktigt tidigt. Jag ska i alla fall försöka...

Klockan två idag är det jobb för mig. Sen slutar jag klockan sju. Då har jag inte riktigt bestämt vad jag ska göra. Antingen åker jag hem och lägger mig eller så åker jag och träffar mina gamla kompisar och partar lite. Grejen är den att jag ska vara i Huddinge 10.15 imorn för att spela cello där på nåt jippo, ganska stor grej dessutom, närvös som fan! Nej, nu ljög jag, jag bryr mig inte. :P Hahaa. Nee, nu måste jag piffa till mig lite så jag kan åka iväg till jobbet. Hörs!

ja, bloggtorka alltså. Eller det är nog torka lite överallt nu för tiden tror jag. Torka på livet, filosofiskt.

Det händer inte så mycket roligt nu faktiskt. Och jag känner att jag är på väg ner i en svacka igen. Visst, jag har fyllt 18, träffat några nya kompisar, är ute på helgerna.. men det känns ändå som att det fattas något.. Jag träffar aldrig mina kompisar längre.. Danne och jag pratar fortfarande inte med varandra och jag saknar honom fortfarande lika mycket.. det tar på krafterna måste jag säga.. Jag har tänkt på det väldigt mycket de senaste veckorna och jag har pratat med Rebecca om att jag saknar honom och så. Men sen i lördags när jag gick med Ida från Harrys kom jag på mig med att säga Vi gjorde slut för typ två månader sen men jag är fortfarande kär i honom" Det var inte förns en stund efter jag kom på vad jag sagt. Jag sa rakt ut att jag fortfarande är kär i honom och det stämmer.. Kändes så konstigt, hade inte sagt det förut. Och det är klart.. när man kommer fram till en sån sak tänker man på det ännu mer och det blir ännu svårare att komma över.

Just nu väntar jag bara på att han ska höra av sig. Vill bara se honom, eller höra hans röst. Och jag vill veta att han mår bra. Vill självklart mer än så men det förstår jag att det aldrig kommer hända. Men något litet skulle kännas bra. Att veta att han mår bra. Träffade Danne (R) igår, han hade sett "Snygg"Danne på en fest i helgen. Och jag frågade på en gång hur såg han ut? Jag försökte alltså ta reda på om han såg ut att må bra. Skit asså. Måste jag alltid förstöra allt? Vänner, skola, kärlek, familj, resor.... Känns som att jag bara förstör hela tiden och det suger!

Nej, nu ska jag sluta sitta här i tjata och klaga. Inget kul att läsa direkt. Men jag börjar alltid fundera när jag skriver här och så blir det mer och mer. Hade inte tänkt skriva nåt om det här alls i det här inlägget.. knas.