Nu är sommaren här och skolavslutningen närmar sig. Då ska alla ut och leta efter snyggaste klänningarna och skorna och hela baletten. Alla tjejer och killar ska ut i affärerna och röja. Man springer in och ut i varje affär och inte hittar man den där perfekta kreationen man tänkt sig. Och eftersom alla är ute och röjer ligger alla kläder i stora högar så det är på med dykarutrustningen för att dyka ner i botten där det kanske kan ligga något snyggt. Och precis när luften håller på att ta slut hittar man något som liknar klänningen man drömt om. Så man simmar upp till ytan av högen för att upptäcka att den är fem storlekar för stor. För självklart har alla haft samma tanke på hur klänningen skulle se ut och alla andra hinner ju alltid först så allt i normal storlek är slut. Och samma sak är det med skorna. Allt man hittar är i storlek 42. Och vem fan har 42 i skor som tjej? Då ska man ju vara en jätte eller väldigt lång och manlig.

Och varför denna stress inför just skolavslutningen? Man har ju under hela året gått klädd precis som vanligt dödlig, utan större finess. Vissa dagar har man inte orkat så man har nästan gått i skolan i pyjamasen. Med halvskitigt hår uppsatt i en slarvig knut. Och eftersom man alltid sover in i det sista hann man aldrig med sminket. Alla har alltså sett att man inte alltid är den snyggaste. Men just på skolavslutningen, då ska man visa att man visst kan. Man ska visa hur man egentligen ser ut. Typ snyggast på jorden. Med snyggaste håruppsättningen, mest avancerade sminkningen, snyggaste klänningen med de mest brunbrända ben som avslutas i så höga klackar att man behöver en person på varje sida för att inte tippa åt något håll. Sen ska man sitta på en stol i två timmar i skolan för att lyssna på rektorns tal för att sen gå hem. Det är ju knappt att någon hann se hur snygg man var.

Tänk om alla bara skulle gå till avslutningen med ett par shorts och ett linne. Om ingen riktigt brydde sig. Vad mycket enklare det skulle vara och vad mycket billigare det skulle bli. Och mindre stressad skulle man vara också om man slapp det där letandet som kan ta flera veckor. Men sen måste man erkänna. Det skulle ju faktiskt inte vara lika kul. För visst njuter man när man har hittat den där supersnygga klänningen med de perfekta skorna. Och när man gjort sig i ordning, tittar sig i spegeln och faktiskt tänker att fan vad snygg jag är, nu har jag lyckats. Och man går in i skolan, rakryggad som aldrig förr med huvudet högt för man vet hur snygg man är. Man känner riktigt hur alla vänder sig om med hakan nere vid knäna för att man ser så bra ut. Visserligen är det inte så. Det är ju ingen som lägger märke till någon annan eftersom alla är så upptagna med att beundra sig själva eller gråta i takt för att man ska sakna varandra under sommaren. Men bra mår man. Och riktigt snygg känner man sig. Så när man tänker efter var nog stressletande värt det. För när man går från skolan med skoskav och alldeles för kort klänning med betygen i handen. Då man ju som bäst. Man känner sig störst bäst och vackrast och lättnaden över att skolan är slut gör inte saken värre.

Så ut och leta nu. Dyk djupt i alla klännings- och skohögar. Så ses vi, snyggare än någonsin på skolavslutnings-dagen. Det ska i alla fall jag göra!

<3 J.F

Var det någon som såg melodifestivalen i lördags? Det gjorde jag. Eller, i alla fall slutet. Den delen när det är två som går vidare till final och två till andra chansen. Och jag måste ärligt säga att jag ångrar att jag ens såg så lite. Jag måste säga att det här med melodifestivalen känns mer som ett sätt för SVT att dra in lite pengar än att få fram Sveriges stora artist. Det är helt klart pinsamt. Och de artister de får fram? Helt ärligt, Christer Sjögren. Inget personligt mot honom men frågan är hur många i Sverige som lyssnar på hans musik. Möjligtvis den lilla grupp äldre damer som tycker om att gå ut och dansa på fredagskvällarna. Den generationen som fortfarande uppskattar den sortens musik. Jag måste säga att jag verkligen skämdes över att tillhöra det svenska folket efter att ha sett det där. Är det så här vi vill representera Sverige? Med en 57årig gammal gubbe som lite käckt står och knäpper med fingrarna i takt till musiken medans ett gäng unga, snygga tjejer springer runt honom med piffiga kjolar och tillhörande solfjädrar i samma blåa fjädrar som ser ut att vara lånade från någon B-teater i Sverige där de satt upp en B-kabaré. Är det så vi ser på Sverige? I så fall måste jag ha missat något. För enligt mig är Sverige ett land som är väldigt bra inom musiken. Jag tycker faktiskt att vi kan vara stolta på den fronten. Och då måste jag kanske tillägga att jag inte räknar Christer Sjögren och Vikingarna till kategorin "Bra svensk musik". Tyvärr, men jag gör det bara inte.

Jag måste även tillägga att det här nya upplägget med en massa delfinaler, en andra-chansen-final och till sist den stora finalen. Det känns bara som ett försök att tjäna mer pengar. Det är inte ens underhållande att se på. Bara långtråkigt. Man hinner ju tröttna på låtarna innan de ens kommit till Globen eftersom varje artist får sjunga sin låt ungefär fyra gånger innan den ens kommer till finalen. Allt för att folk ska rösta flera gånger. Därav de extra pengarna. Jag brukade älska det här programmet. Hela tävlingen. Men det känns som att de har glömt bort vad den egentligen handlar om. Precis som allt annat i dagens samhälle handlar det bara om att tjäna mer och mer pengar. Och det är så synd! För den här tävlingen kunde faktiskt vara ett utmärkt tillfälle att visa resten av Europa att vi faktiskt inte är så värdelösa här uppe i kalla Sverige. Om de faktiskt la ner lite mer seriös tid på att hitta riktigt bra artister med riktigt bra låtar så kunde det bli riktigt bra. Men nu verkar de bara gallra fram låtar som drar in röster vilket innebär pengar.

Och varifrån kommer egentligen den här fixeringen vid pengar? Som om det inte finns viktigare saker här i världen? Gör en välgörenhetsshow dit folk kan ringa in pengar som skänks till något viktigt. Men lämna melodifestivalen utanför, snälla. Finns det inte några kvar som fortfarande tror på musiken, som jag gör. Som älskar musiken just för känslan den tar fram i en. Är det bara jag som fortfarande tror att musik kan förändra människors liv eller syn på olika saker och ting? Är det bara i mitt liv musiken spelar en oerhört stor roll?

Visst, ni får tjäna hur mycket pengar ni vill. Men låt det för Guds skull inte gå ut över musiken. Det finns fortfarande de som tror att musik är något mycket större än bara ett gäng toner som slagits ihop. Det finns fortfarande sånna som jag. Så än en gång. Snälla, lämna musiken utanför era pengaaffärer. Tack!


Ge gärna konstruktiv kritik på den. Så att det kan bli ännu bättre. Tack :D

<3 J.F