Nu är sommaren här och skolavslutningen närmar sig. Då ska alla ut och leta efter snyggaste klänningarna och skorna och hela baletten. Alla tjejer och killar ska ut i affärerna och röja. Man springer in och ut i varje affär och inte hittar man den där perfekta kreationen man tänkt sig. Och eftersom alla är ute och röjer ligger alla kläder i stora högar så det är på med dykarutrustningen för att dyka ner i botten där det kanske kan ligga något snyggt. Och precis när luften håller på att ta slut hittar man något som liknar klänningen man drömt om. Så man simmar upp till ytan av högen för att upptäcka att den är fem storlekar för stor. För självklart har alla haft samma tanke på hur klänningen skulle se ut och alla andra hinner ju alltid först så allt i normal storlek är slut. Och samma sak är det med skorna. Allt man hittar är i storlek 42. Och vem fan har 42 i skor som tjej? Då ska man ju vara en jätte eller väldigt lång och manlig.

Och varför denna stress inför just skolavslutningen? Man har ju under hela året gått klädd precis som vanligt dödlig, utan större finess. Vissa dagar har man inte orkat så man har nästan gått i skolan i pyjamasen. Med halvskitigt hår uppsatt i en slarvig knut. Och eftersom man alltid sover in i det sista hann man aldrig med sminket. Alla har alltså sett att man inte alltid är den snyggaste. Men just på skolavslutningen, då ska man visa att man visst kan. Man ska visa hur man egentligen ser ut. Typ snyggast på jorden. Med snyggaste håruppsättningen, mest avancerade sminkningen, snyggaste klänningen med de mest brunbrända ben som avslutas i så höga klackar att man behöver en person på varje sida för att inte tippa åt något håll. Sen ska man sitta på en stol i två timmar i skolan för att lyssna på rektorns tal för att sen gå hem. Det är ju knappt att någon hann se hur snygg man var.

Tänk om alla bara skulle gå till avslutningen med ett par shorts och ett linne. Om ingen riktigt brydde sig. Vad mycket enklare det skulle vara och vad mycket billigare det skulle bli. Och mindre stressad skulle man vara också om man slapp det där letandet som kan ta flera veckor. Men sen måste man erkänna. Det skulle ju faktiskt inte vara lika kul. För visst njuter man när man har hittat den där supersnygga klänningen med de perfekta skorna. Och när man gjort sig i ordning, tittar sig i spegeln och faktiskt tänker att fan vad snygg jag är, nu har jag lyckats. Och man går in i skolan, rakryggad som aldrig förr med huvudet högt för man vet hur snygg man är. Man känner riktigt hur alla vänder sig om med hakan nere vid knäna för att man ser så bra ut. Visserligen är det inte så. Det är ju ingen som lägger märke till någon annan eftersom alla är så upptagna med att beundra sig själva eller gråta i takt för att man ska sakna varandra under sommaren. Men bra mår man. Och riktigt snygg känner man sig. Så när man tänker efter var nog stressletande värt det. För när man går från skolan med skoskav och alldeles för kort klänning med betygen i handen. Då man ju som bäst. Man känner sig störst bäst och vackrast och lättnaden över att skolan är slut gör inte saken värre.

Så ut och leta nu. Dyk djupt i alla klännings- och skohögar. Så ses vi, snyggare än någonsin på skolavslutnings-dagen. Det ska i alla fall jag göra!

<3 J.F